Induktionsrumsuppvärmning och motståndsrumsuppvärmning är två olika metoder för att värma ett utrymme, och de fungerar enligt olika principer:

1. Induktionsrumsuppvärmning: Denna metod använder elektromagnetiska fält för att producera värme. Induktionsvärmare genererar ett magnetfält som gör att elektriska strömmar, kallade virvelströmmar, flödar i ledande material i rummet (som metallföremål). Dessa strömmar genererar värme genom motståndet de möter i materialet. Värmen släpps sedan ut i rummet och värmer upp det. Denna form av uppvärmning är effektiv och kan vara mycket snabb, eftersom värmen genereras direkt från elen utan några mellanliggande mekanismer.

2. Motståndsrumsuppvärmning: Denna traditionella form av elektrisk uppvärmning använder resistiva element (som ledningar eller spolar gjorda av material som nikrom) som värms upp när elektrisk ström passerar genom dem. Denna värme överförs sedan till luften i rummet antingen genom konvektion eller strålning. Motståndsvärmare är enkla och pålitliga men kan vara mindre energieffektiva jämfört med andra uppvärmningsmetoder, eftersom en del energi går förlorad i processen att omvandla el till värme.

Sammantaget ligger den viktigaste skillnaden i hur värmen genereras: induktionsuppvärmning använder magnetfält för att skapa värme internt i föremål, medan motståndsuppvärmning direkt värmer ett element för att värma upp den omgivande luften.